Nisse har hittat en tjej på nätet

En tjej som är så lik honom till utseéndet att många säkert skulle ta fel

Dessutom har hon samma hobbies; rulla i snö, tugga på pinnar, bära på gosesaker och överfalla familjemedlemmar med ömhetsbevis

Yrsa heter skönheten och hon bor långt långt norr över. Det är nog tur det för hon börjar snart höglöpa och Nisse skulle göra allt för att få komma i närheten.

Kan ni föreställa er vilka små vita ulltussar de skulle kunna producera?

Tur för min dator att det än så länge inte finns luktbloggar.

Då har man deklarerat då.

Det tog några minuter på nätet.

Saknar inte alls den gamla goda tiden då man fick sitta i  timmar och försöka fylla i alla uppgifter rätt.

Men man kan ju fundera lite på vad alla intjänade pengar har tagit vägen......

En hel del till Bagarmossens djursjukhus i vanlig ordning.

Här är Kissen i full fart ätandes födelsedagsmiddag. Han nöjer sig med två köttbullar men det gör inte hans stora partygäster som står nedanför och trånar efter fler köttbullar.  

I dag fyller Kissen 6 år och vi ska ha födelsedagskalas med köttbullar, Kissens absoluta favoriträtt. Hundarna kan säkert tänka sig att dela dem med honom.

Annars är det ganska lågt här hemma.

Jobbade i går och det var hur mycket som helst att göra vilket är ovanligt en lördag. Kom hem och började dammsuga och tvätta, sedan långpromenad med efterföljande bad för hundarna.

Somnade i på soffan i mörkret under Earth hour med värkande kropp.

I kväll blir det bio, Shutter Island. Filmatiseringen efter Lehanes Patient 69 som de översatte den svenska titeln till. Boken var en av de mest psykololgist spännande jag läst så filmen är säkert läskig. Förhoppningsvis somnar jag gott efteråt i alla fall.

Är så trött och tacksam över att det är kort vecka nästa vecka.

Är det fler som känner för att flyga till Blåkulla på torsdag?

Nu börjar man ana vår i luften och man kan skymta en hel del gräs under snön.

Kvällspromenaden blev extra lång för vi fick sällskap av ett modigt rådjur som gick ca 50m före oss större delen av promenaden. Hundarna blev jättenyfikna och ville naturligtvis börja jaga men de fick snällt gå i koppel på behagligt avstånd. Aileén gick och pep upphetsat hela vägen med rådjuren brydde sig inte. Stannade då och då och tittade på sina efterföljare.

För några år sedan när jag bara hade Aileén bodde det ett litet rådjur strax utanför bostadsområdet som blev kompis med Aileén. När vi träffades ute så följde det oss med kanske 20 meters avstånd under hela promenaden. Jag tror att rådjuret trodde att Aileén var ett rådjur i koppel. Det roliga var att Aileén aldrig gjorde något försök att börja jaga det utan gick lugnt men höll koll på kompisen.

Rådjuret vände alltid vid gränsen där husen började. Det ville nog inte riskera att behöva följa med in till huset och bli påtvingad ett koppel.

Även om jag sätter hundarna i hårdträning så lär jag nog inte lyckas med att få dem att plocka upp efter sig.

Jag får nog fortsätta med att proppa fickorna fulla med bajspåsar när vi går ut   

Den här roliga lappen fanns på www.argalappen.se och den borde nog sättas upp på promenadstråken runt omkring. Hundägarna här omkring verkar ha glömt att det som göms i snö......

Man får sicksacka på trottoarerna för att undvika alla kvarglömda högar

Någongång vart 3:e år ungefär blir jag sugen på blodpudding.

Det är bara ett litet problem; hundarna anser att blodpudding är hundmat och därför deras mat.

Jag åt blodpudding till middag och hade dessutom morötter till.

Nu är jag uttittad och utfryst.

Tror att hundarna är på väg att packa väskan och rymma hemifrån till ett hem där de får behålla sin mat för sig själva utan att en glups matte slafsar i sig den.

Någon som är intresserad av två inneboende?

I dag var det nog Nisses otursdag.

Husse ringde till mitt jobb och berättade att Nisse råkat ut för en liten olycka och var lite stukad.

De har bytt ut våra dörrar i huset och nu har vi tjusiga glasdörrar i porten istället för fula trista ståldörrar. Men när husse skulle ut med hundarna, okopplade såklart, så sprang Nisse i full fart ut genom porten.

Trodde han ja.

Han smällde i full fart in i glasdörren.

Dörren stod pall för 35 kg hund i full fart men Nisse blev en aning groggy och rejält tilltufsad.

När jag sedan kom hem och pussade på den ömma nosen så MORRADE Aileén på honom och menade allvar, vilket aldrig har inträffat förrut så mycket jag vet iaf.

Nu ligger älsklingen i soffan med Kissen och  goseankan som tröst.

Tuggbenet jag köpte hem till honom som plåster på såret är slut sedan många timmar.